Ytterligare en sömnlös morgon

Klockan är tjugo över sex en lördagsmorgon. Egentligen borde jag väl sova, men hjärnan har redan startat upp och vägrar envist att inta viloläge. Nu är det inte något kreativt den sysslar utan en malande tankerundgång som känns ganska påfrestande.

Jag har i alla fall en något mer realistisk idé om vad jag ska göra som slutarbete. Senaste korta uppdraget var intressant även om jag inte var så nöjd med min egen insats. Det gick ut på att skapa en ny design för Jönköpings-Posten, eller snarare deras förstasida. Där fanns en hel del intressanta idéer bland de andra eleverna även om jag inte blev särskilt tagen av någon helhetsidé. Nu efteråt har jag en del idéer om vad jag skulle ha gjort annorlunda, men nu känns det för sent. Det är det där vanliga problemet. Jag har inga originella idéer, som om jag måste få någon gnista utifrån för att komma på något själv.

Hur var det då med idén? Jo, i ett försök att kombinera slutarbetet med något av alla mina udda intressen tänkte jag att jag skulle försöka piffa upp designen Lá Nua, mig veterligt den enda iriska dagstidningen. Jag tror att det skulle vara kul, men har också en känsla av att folk skulle tycka att jag vill göra mig märkvärdig. Kanske är det så. Varför kan jag inte ha normala intressen, som sport och actionfilmer, och varför, nu när jag inte har det, måste jag känna mig fånig varje gång jag pratar om det. Varför kan jag inte känna att jag kan njuta av att vara lite udda, inte för att jag vill vältra mig i det, men jag vill kunna intressera mig för sådana saker utan att känna någon slags skamkänsla för det. OK, bara för att få ut det så kommer här en lista på udda saker som intresserar mig: Att skapa ett eget land med kartor, flaggor och allt och att resa till England bara för att få uppslag och inspiration för just detta; Att lära mig ett språk för att det har en intressant grammatisk struktur eller en tilltalande ortografi, snarare än för att kommunicera med det; Att lyssna på popmusik som inte följer den vanliga treackordsmodellen, som inte spelas varje dag på radion och som kräver upprepade lyssningar och att skriva egen musik eller egna texter, mer för känslan av att ha skapat något är för att någon någonsin skulle läsa eller lyssna; ; Att samla på pdf:er av gamla böcker, mer för känslan att ha ett stort digitalt bibliotek med böcker som jag skulle vilja läsa, än för att jag faktiskt någonsin kommer att läsa dem alla; Att fascineras av sagor med magi och andra övernaturliga inslag mer än av vanlig skönlitteratur med vanliga människor som gör vanliga saker i vanliga miljöer; Att skapa designen för en tidskrift som aldrig har eller någonsin kommer att existera, bara för att jag kunde göra det helt efter mitt eget huvud, utan störande åsikter från andra; m.m., m.m.

Våren

Nu är våren officiellt här. Det har visserligen varit vårligt väder ett bra tag, men SMHI har tydligen några officiella riktlinjer att följa, något om fem dygn i sträck med en medeltemperatur på över noll grader, efter den 15 februari. Känns skönt att vi är där.

Skolarbetet känns något bättre, men jag måste hitta ett annat tema för mitt slutarbete. Min tanke var att göra och sammanställa några kartor åt Vägverket och allt var frid och fröjd tills det visade sig att arbetet inte skulle kunna fylla de 160 timmar som krävs för ett godkänt slutarbete. Nu står jag alltså här utan idéer igen. Jag har visserligen en lös idé om att sammanställa mitt arbete i rollspelet Vexillium, men frågan är om det fyller det kommersiella kriteriet. Hur många skulle egentligen betala för att få veta något om ett påhittat land? En möjlig vidareutveckling skulle kunna vara att beskriva mitt arbete och mina tankar med landet, mer än att bara beskriva landet som sådant. En barnbok är en annan idé som emellertid inte är alltför seriös.

Vårt senaste uppdrag var att göra ett CD-omslag och jag kan nog utan tvekan säga att det var det roligaste uppdraget hittills. Jag är väl inte 100% nöjd, men inte alltför missnöjd heller, med resultatet.

Så har jag äntligen sett ‘Arn – tempelriddaren’. Jag kan inte säga att jag var besviken eftersom mina förväntningar inte var särskilt högt ställda, dessutom betalade jag inte biobiljetterna själv, eftersom jag utnyttjade de biljetterna jag fick när jag slutade min praktik på Vägverket. Men var filmen bra? Njae, mitt intryck av den är väldigt blandat. Eftersom jag inte läst böckerna kan jag inte utgå från dem, men min sambo, som har läst dem tyckte att de hade lagt fokus på fel saker. Böckerna ger tydligen en inblick i livet i 1100-talets Sverige och de politiska förvecklingarna där och i Palestina, medan filmen fokuserade nästan helt och hållet på kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia. I korta ordalag vill jag påstå att scenerna där internationella skådespelare var närvarande höll betydligt högre klass än dem där enbart svenska skådespelare var inblandade. Om kvaliteten verkligen hade med det att göra är svårt att säga, men det var min uppfattning. De bästa svenska insatserna gjordes av Stellan Skarsgård, Bibi Andersson och Sven-Bertil Taube(!).

Äntligen lite frihet

Jag kan inte skaka av mig den där känslan av otillräcklighet. Den har hängt med i flera veckor nu och om något så verkar den öka. Tuggummi-redovisningen är jag milt talat inte nöjd med. Jag hade ägnat några timmar åt att försöka göra några trevliga 3D-bilder för presentationen och jag var väl inte riktigt nöjd med dem och ville fixa till dem lite, och på morgonen den dagen vi skulle lägga fram våra förslag lade jag in de sista bilderna i en ny pdf-fil. Allt verkade OK ända tills jag stod där framme och upptäckte att jag fått med mig den gamla pdf-filen, och tappade tråden fullständigt. Det var definitivt inte det steg, eller ens fall framåt som jag hade behövt.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag känner för att bara ge upp den här utbildningen. Det enda som egentligen håller mig kvar nu är att jag inte vill att de studielån jag tagit ska vara fullständigt bortkastade bara för att jag inte fullbordat utbildningen. Och att jag inte vill göra någon besviken. För mig själv är det inte så viktigt längre. OK, jag vet att det låter som en klagovisa, men jag måste få ut det på något vis. Förmodligen är det ingen som läser den här bloggen, men om det skulle vara någon, så finns ju chansen att personen i fråga förstår vad jag känner. Grafisk form, som jag trodde att jag skulle älska, ger mig, åtminstone just nu, kväljningar bara av att tänka på det. Tack och lov för några dagar ledigt. Sportlovet kom som en skänk från ovan.

När de dåliga nyheterna ändå är på tapeten kan jag ju nämna att vår bil av någon anledning inte vill vara med längre. Min sambo skulle köra hem från jobbet i torsdags och då vägrade bilen att starta. Hennes pappa är bilmekaniker men han kunde inte se vad det var för fel på den. Därför står den nu på en bilverkstad och vi får vänta tills på måndag för att få reda på vad som är fel. Jag klarar mig, men det är värre för min sambo som pendlar närmare sex mil tur och retur, dagligen. Naturligtvis går det bussar, men det betyder någon extra timme på vardera hållet. Som en liten, liten tröst har hon ett par dagar på ett spa att se fram emot tillsammans med sin syster.

Snart sportlov

Knäckebrödshistorien fick ett slut den också. Jag hoppade helt enkelt över den. Jag mådde inte särskilt bra under redovisningen, men det passerade. Tja, jag kan ju inte påstå att jag mådde toppen efteråt men varje blad i livets bok vänds till slut. Nu har vi fått ett nytt uppdrag som känns något bättre, men jag har ändå prestationsångest. Det börjar bli jobbigt att behöva vara med om den här känslomässiga berg- och dalbanan varje gång. Nu ska vi komma på en förpackning för nikotintuggummin i tre olika smaker, lite mer ungdomligt än den vanliga sorten. Jag valde att använda lite krusiduller, något liknande det som verkar vara populärt just nu. En enkel förpackning i kartong, lite klassisk tuggummistil. Den känns OK.

Två veckor senare

Jaha, det gick ju bra. Det har redan gått två veckor och det har inte blivit mycket till skrivande. Saker och ting hopar sig och jag vetinte riktigt hur jag ska få ordning på allt som skvalpar runt i skallen. Jag har kursens slutarbete att tänka på, småprojekt som poppar upp som svampar ur jorden (nämnde jag att jag inte gillar svamp?). Det senaste är något om en annonskampanj för Wasa knäckebröd, något som håller på att göra mig helt ‘knäckt’ (ursäkta ordvisten, mitt humör är på just den nivån just nu). Kanske kan man dra något om hur brödet ‘knäcker’ eller kanske travestera deras gamla kampanj med dess slogan ‘byt bröd’ till ‘bryt bröd’ och göra någon da Vinci-parodi där nattvarden består av knäckebröd i fil. Eller så kunde man göra något av ‘Jag blev knekt av Wasa’, komplett med ett spelkort i samarbete med och med referenser till de ack så populära pokersajterna som internet gödslas med numera.

Hm, klockan är kvart i fyra och jag kan helt enkelt inte sova.

En sak som emellertid har piggat upp mig på sistone är ett program som heter Dreamweaver. Jaja, säkerligen känner merparten av er som eventuellt läser detta till det här programmet som gör till en barnlek det som tidigare involverade frusterande kodning med tags och där en missad bokstav kunde ge hemsidan ett utseende fullständigt väsensskilt från den idé man hade från början. Med Dreamweaver fixar man allt det där, lätt och smidigt… oftast. Programmet har säkert åtskilliga år på nacken men det är relativt nytt för undertecknad. Det är som ett fång med söta blåbär mitt bland alla svampar.